Agility

Pröva agility med din bass men vänta till hunden blir 15 månader

Mariella och Swede Sun's Roxette "in action"

ROXANS DEBUT PÅ AGILITYBANAN!!

 

Under början av sommaren har jag (Mariella) och min Basset Hound Swede Sun’s Roxette, kallas Roxi, gått en agilitykurs. Det där med utställning gick inte så bra och det är var mer ett nöje för mig än för henne. Jag funderade på vad jag skulle kunna göra med min hund där båda har roligt och samtidigt få träffa andra hundar med mattar och hussar. Agility var något jag tänkte på först. Men med en Basset Hound, går det?

 

På tävlingar hade jag bara sett bordercollies, shelties, cavalierer och andra lite mer ”aktiva” hundraser. Jag tänkte lite på viltspår, men det var inget jag fastnade för. Tillslut fick jag hjälp att anmäla mig till en agilitykurs. Hur skulle detta gå?

 

Okej, lydnaden på Roxi går väl an. Men jag såg framför mig en bild där hon rev hinder med öronen eller hängde på toppen av A-hindret. Jag trodde att hon skulle sitta och titta på mig med blicken ”tror-du-jag-é-så-dum-att-jag-gör-detta?

 

Nåja, dagen var äntligen kommen.

 

”Kraftig krabat det här”, sa kursledaren första dagen då Roxi skulle gå över balanshindret. Första gången tyckte hon det var lite läskigt så då hoppade hon ner, men nästa gång gick hon över med mig och kursledaren på varsin sida. Vi provade hopphindrena vilka hon klarade galant. Hopphinder är hennes favoriter.

 

Roxi tyckte det var jätte kul och tunnlarna var inget som skrämde henne. Jag hade trott att hon skulle vara lite skraj för den platta tunneln, men den tycker hon är jättekul. Speciellt när andra hussar och mattar slänger in godis för att få sina hundar att gå igenom. Självklart finns det lite kvar och då ska ju Roxi ta det innan hon kommer ut. Innan vi hade en gemensam paus tog Roxi på eget intignativ en tripp över balanshindret. Alla hundarna var jätte duktiga som var med. Det som var kul var att det var 5 olika raser och ingen var ju den andre lik. Fast de andra raserna kanske var lite mer ”gjorda” för agility. En jackrassel, bordercollie, schäfer, basset och en blandras var i alla fall en härlig blandning att se på träningsbanan. Efter pausen skulle Roxi få träna på bordet. Som alla andra gånger när hon ska upp på något och behöver hoppa så gör hon ju inte det. Så jag fick lyfta upp bakdelen, sedan ska hon ju ligga ner också och med hjälp av lite godis så gjorde hon det. Nu hoppar hon upp på det som ingenting.

 

När jag ute och går med henne i skogen och hittar en sten som hon kan hoppa upp på så gör hon inte det om jag säger tex. ”upp”, men säger jag ”bordet” så flyger hon upp och lägger sig ner. Fast ibland tycker hon att hon är värd lite godis för att lägga sig ner.

 

Första gången på agilityn var jätte rolig tyckte både jag och Roxi. Jag längtade redan till nästa gång.

 

Däcket var nog det som tog längst tid att få henne att hoppa genom. Det är ju faktiskt lite läskigt att hoppa genom ett däck som hänger i luften. De första gångerna vi tränade på däcket så fick vi bygga en trappa upp till ringen. Men den kunde vi snart ta bort. Till en början hoppade hon genom med att ”mellanlanda” i däcket, men har hon nu tillräckligt bra fart så slinker hon igenom. Gungan är fortfarande lite tveksam för henne när hon ställer sig så att den slår ner på andra sidan. Jag har då fått hålla i gungan när den ska slå ner. Men nu när vi tränat ett tag på den så har hon även här gått över på eget intignativ utan att jag håller i. Hon stannar mitt på gungan och tittar på mig med blicken ”titta jag kan själv”. Hon är så stolt när hon klarat det!

 

Det branta A-hindret som vi har i våran klubb är för brant för Roxi så hon vågar inte gå över det. Vi har då varit och tränat på ett annat ställe där det finns ett som är bredare och inte alls lika brant. Var Roxi orolig när hon skulle över? Never. När vi höll på att plocka undan hindrena så gick Roxi upp på toppen av A-hindret och stannade stolt där uppe och tittade ut över banan.

 

Så har vi då hindret som hon verkligen har allt mot sig när hon nu är en Basset Hound. Långhoppet. Till en början trodde hon att det var en trappa hon skulle kliva över. Så vi fick ta bort några steg och sedan efter hand öka tills hon nu med hög fart flyger över. Skam den som ger sig!

 

Slalomen är väl som för det flesta det som verkligen är svårast. Men med tiden klarar hon nog det med. Det är bara att ha tålamod och träna i den mängden så hon fortfarande tycker det är kul.

 

Jag har ju haft den fördelen att Roxi tycker det är jättekul och verkligen vill. Basset är ju annars en ras som kanske inte är så överväldigt förtjusta i agility. Men hur många har provat? Flera skapar ju sig den bilden att Basset Hound är en fet ras som knappt kan röra sig och som är otroligt envis. Att de är feta beror ju helt på ägaren som utfodrar sin hund. Fast man undrar ju ibland om det finns någon botten i dessa matglada hundar. Folk som ser en aktiv basset blir förvånade över att den kan röra på sig så bra, då kan man undra vad de har sett för bassetar. Om man tänker efter är Basset Hound en jakthund som ska kunna springa i skogen, det är de avlade för. Skogen är som en agilitybana med naturhinder!

 

Att rasen är envis kan jag hålla med om. Även om Roxi är en aktiv och framåt basset så har hon sina ”typiska” basset sidor. Varför komma på inkallning när jag ligger så bra här? Finns det något bättre än mat? Eller vifta med tassen för att få mer uppmärksamhet, och att nosa på exakt allt när man är ute i skogen.

 

Trots detta anmälde jag henne till agility och kul var det. På kursavslutningen hade vi deltagare en liten tävling. Roxi kom på 3:dje plats av 5st. Hon slog en schäfer och en bordercollie. Enda gången kanske men det gör inget för det är så kul att träna agility. När ni läser detta har vi börjat höstens kurs och ska lite längre fram i höst tävla på någon inofficiell tävling.

 

Jag hoppas att ni fått veta hur kul jag och Roxi haft det och inte minst fått veta att en Basset Hound KAN!

 

Många hälsningar till alla människor och hundar från / Mariella

 

.

Eva Petterson

info@bassethound.se

 

.