Att träna viltspår

Tanken med viltspårproven är att efterlikna en verklig situation där ett djur antingen blivit skadskjutet vid jakt eller skadat vid en trafikolycka. Det gäller att så snabbt och så effektivt som möjligt hitta djuret, så att det kan avlivas.

Viltspårprov anordnas av flera olika jakthundsklubbar, titta efter annonser i jakttidningarna. Viltspår arrangeras i två klasser:

 

Anlagsklass, som är öppen för alla hundar som inte tidigare är godkända i anlagsklass. Hunden blir antingen godkänd eller icke godkänd.

Öppenklass, som är öppen för alla hundar som är godkända i anlagsklass. Hundarna tilldelas kvalitetspris efter prestation, 1, 2, 3, eller 0. Extra duktiga första pristagare tilldelas hederspris.

 

Att bli godkänd på ett viltspårprov är naturligtvis ingen fullständig garanti för att din hund verkligen fungerar som eftersökshund. För att kunna undersöka en skottplats/olycksplats krävs viltkännedom. Naturligtvis är det en stor fördel om man kan få gå med en erfaren jägare på eftersök för att lära sig hur man går till väga och hur hunden bör jobba för att vara så effektiv som möjligt.

 

Ett oavvisligt krav i samband med all jakt, är snabb tillgång till en tränad (helst också meriterad) eftersökshund.

 

Oavsett hur skicklig skytt jägaren är, råkar han/hon förr eller senare ut för en situation, där skottet inte blir en 100-procentig träff.

Följden blir att det påskjutna djuret försvinner i panik. Även om djuret är svårt skadat, kan gå långt innan det lägger sig i s k sårlega. I sådana situationer är hunden till ovärderlig hjälp.

 

Hur eftersöket skall lyckas hänger mycket på hur skytten agerat efter skottet. Slarv förekommer - i en del fall undrar man som hundförare om en del borde plugga in jägarexamens teoretiska del ytterligare en gång. Även om jag själv inte sysslat med eftersök mer än i fyra år, har jag upplevt tillfällen, där man helst önskat lasta in hunden igen och låta skytten sköta eftersöket själv. En del har ingen, eller i vart fall mycket vag uppfattning om skottplatsens

läge, d v s var djuret stod när skottet avlossades. Andra har själva försökt spåra djuret, bara för att senare upptäcka att det var meningslöst. Det man inte tänkte på, var att när man började "stövla" omkring utmed djurets flyktväg, försämrade man samtidigt eftersökshundens möjlighet att utföra ett högklassigt spårarbete. Det blod och den viltvittring som djuret lämnade efter, spred skytten härs och tvärs när han själv skulle försöka hitta det skadade djuret.

 

Det finns egentligen bara fyra saker en skytt skall tänka på i samband med skadskjutning;

* 1/ iaktaga djurets flyktväg,

* 2/ markera skottplatsen och

* 3/ kontakta ägaren till viltspårhunden.

* 4/ underrätta grannen/polisen om det påskjutna djuret gått in på grannmarken.

Det är gott om tid, eftersom eftersöket inte skall påbörjas förrän 2-2,5 tim efter

skadskjutningstillfället.

 

Ebbazz Mendez "Tage" vann SM 3 år i rad, här tillsammans med matte Laila Dahlman och SM domarna.

.

Eva Petterson

info@bassethound.se

 

.